Katrin Mi Cecilia

Jag kommer ihåg dagen, kvällen och de följande dagarna för 3 år sedan väldigt väl...

Samtidigt så är jag tacksamt för världens finaste Benjamin som mår bra och sprudlar av livsglädje!

jan -08 jan -11

❤❤❤ I LOVE U!

Jag mår bra och jag vet att det är jag som skapar det tillståndet. Men mina nära och kära som alltid finns där för mig och Benjamin, vi är så lyckliga och tacksamma för att vi har er i våra liv!

Jag har verkligen inte bloggat flitigt det senaste. Funderar över syftet egentligen, men så får jag små infall ibland och känner för att rapportera lite då och då. Ja, vi får se vad det slutar... om det slutar.

Ledigheten inleddes med att jag och B reste till snöiga V-vik. Skönt att släppa allt och bara vara ledig, åka pulka, skidor, skridskor, grilla korv ute, bygga lego, kolla film, gå på stan, fika, umgås och bara slappa! Sen blev det Landvetter några dagar och sen vidare till Veddige. En nöjd Benjamin som stannade några extra dagar hos farmor och farfar.

Sen har vi varit här hemma och gjort lite vad som fallit oss in. Vi har haft möjligheten att åka lite skidor, vilket har varit roligt. Men egentligen ur träningssynpunkt gillar jag nog löpning bättre. Men det är otroligt vackert och härligt att åka och ett bra komplement till löpning under vintern.

Nyår spenderades med vänner här hos oss. Förutsättningarna ändrades i sista sekund, men det blev lyckad kväll.

2010 var totalt sett ett riktigt bra år. En vår där jag faktiskt hittade en fin vän som funnits där länge, men det var nu som vår riktiga vänskap började. Lycklig är jag för det! Jag har även börjat kalla två kollegor för vänner och jag är så tacksam att jag har dem nära mig. En underbar sommar med vänner. Resor, vardagsnjutning, små äventyr... Det var också då som jag inledde en ny relation. Jag kastade mig in i det utan större eftertanke. Jag har blivit bättre på att ta tillvara på tillfälligheter och gå in i saker med öppet hjärta. Inga fördomar, förväntningar eller krav. Det visade sig vara mer än bara lite spänning i vardagen... hur framtiden ser ut är det ingen som vet. Vi går på känslan och sen får vi se vart den leder oss.

Benjamin börjar bli en stor kille. Han kommunicerar, spexar, sjunger, räknar, skriver... han är fantastisk på alla sätt och vis. Han är smart, rolig, varm, öm och allt det där som man kan önska. Det innebär att han även är grinig, tjurig, trotsig mm. Men det hör ju till och jag skulle inte vilja vara utan det - han är han och han är ett barn och jag älskar honom över allt annat.

2011 hoppas jag bli ett år fyllt av kärlek i alla dess former. Att jag hinner spendera så mycket tid tillsammans med främst Benjamin och H men även med våra fina vänner. Jag vill försöka njuta av livet så mycket som möjligt, av små vardagshändelser likväl som större saker.

Min skridskoprins ♥