Uppfostran...
Jag har ju insett nu att jag måste börja sätta tydliga gränser för B. Jag tycker redan att jag är ganska så hård och konsekvent, men märker att han behöver mycket styrning, då hans vilja är stark!
Så efter ett peppande samtal med A (numer inte bara vän utan granne och nästan sambo) så började det igår efter middagen. B ville att jag skulle leka med honom när han inte ville äta mer. Jag åt fortfarande och förklarade att jag skulle äta färdigt. Detta svar var inte det han tänkt sig och blev jätteledsen/arg. Skrek och skrek, drog i min hand, hängde och klängde.... lättade ibland, men sen drog det igång igen. Jag försökte ignorera och förklara emellanåt, han lyssnade då på mig men fortsatte skrika då det inte var det svar han ville ha. Jag satt lite och smolog för att jag märkte så tydligt att det bara är en maktkamp det handlar om. Han hängde vid min stol och mina ben i 25-30 minuter - skrikandes. Tillslut lugnade han ner sig och hittade ett riskorn på golvet. Jag frågade om han var hungrig och tolkade det som om han var det. Då åt han lite mer, men sen blev han superledsen igen, som om han kom på att han varit ledsen. Nu tog jag honom i famnen och sedan läste vi bok och då när han satt i mitt knä och var glad, pekade på saker, pratade mm kom mina tårar. Åååå då hade jag så gärna velat ha M där så man kunde funderat och diskuterat tillsammans hur man skall göra. Samtidigt så känner jag att jag egentligen vet, men ibland vill man ju bara ha nåt litet som gör att man känner sig starkare.
Idag har vi varit på ÖF, tog sedan en tur ner till graven. Sedan hämtade vi I från dagis, mellis och sedan, utelek + middag. Har idag inte haft några större fighter med B. Men har varit omringade av folk hela dagen och då är B oftast mer nöjd. Jag vet att det kommer vara ständiga fighter och självklart är man beredd att ta det. Det är ju mitt jobb! Målet är ju att egenskaper som självständig, snäll, ödmjuk, omtänksam, go mm. stämmer in på B i framtiden - vilket ansvar man har!
Jag är så glad att vi har så nära kontakt med A och hennes familj. I och M blir nästan lite som syskon, då vi ses nästan varje dag och han får lära sig att dela med sig och visa hänsyn = jättebra träning.
Jag är mycket piggare idag vilket garanterat beror på den braaiga (vet att man inte kan skriva så, men hittar inte något bättre ord nu) natten. Men min nacke gör så ont, gjorde något konstigt med den imorse, det känns som en nerv ligger i kläm.
Ååå förra veckan blev det inte träning en enda gång. Måste komma igång, kanske imorgon...
Oj, klockan blev mycket, skall gå och lägga mig strax, tänkte jag skulle fått upp två speglar nu på kvällen, men jag har suttit vid Top Model, Vem slår Filip och Fredrik och nu är det So you think you can dance.....
Världens bästa morfar / koncentration / strax innan läggdax
Så efter ett peppande samtal med A (numer inte bara vän utan granne och nästan sambo) så började det igår efter middagen. B ville att jag skulle leka med honom när han inte ville äta mer. Jag åt fortfarande och förklarade att jag skulle äta färdigt. Detta svar var inte det han tänkt sig och blev jätteledsen/arg. Skrek och skrek, drog i min hand, hängde och klängde.... lättade ibland, men sen drog det igång igen. Jag försökte ignorera och förklara emellanåt, han lyssnade då på mig men fortsatte skrika då det inte var det svar han ville ha. Jag satt lite och smolog för att jag märkte så tydligt att det bara är en maktkamp det handlar om. Han hängde vid min stol och mina ben i 25-30 minuter - skrikandes. Tillslut lugnade han ner sig och hittade ett riskorn på golvet. Jag frågade om han var hungrig och tolkade det som om han var det. Då åt han lite mer, men sen blev han superledsen igen, som om han kom på att han varit ledsen. Nu tog jag honom i famnen och sedan läste vi bok och då när han satt i mitt knä och var glad, pekade på saker, pratade mm kom mina tårar. Åååå då hade jag så gärna velat ha M där så man kunde funderat och diskuterat tillsammans hur man skall göra. Samtidigt så känner jag att jag egentligen vet, men ibland vill man ju bara ha nåt litet som gör att man känner sig starkare.
Idag har vi varit på ÖF, tog sedan en tur ner till graven. Sedan hämtade vi I från dagis, mellis och sedan, utelek + middag. Har idag inte haft några större fighter med B. Men har varit omringade av folk hela dagen och då är B oftast mer nöjd. Jag vet att det kommer vara ständiga fighter och självklart är man beredd att ta det. Det är ju mitt jobb! Målet är ju att egenskaper som självständig, snäll, ödmjuk, omtänksam, go mm. stämmer in på B i framtiden - vilket ansvar man har!
Jag är så glad att vi har så nära kontakt med A och hennes familj. I och M blir nästan lite som syskon, då vi ses nästan varje dag och han får lära sig att dela med sig och visa hänsyn = jättebra träning.
Jag är mycket piggare idag vilket garanterat beror på den braaiga (vet att man inte kan skriva så, men hittar inte något bättre ord nu) natten. Men min nacke gör så ont, gjorde något konstigt med den imorse, det känns som en nerv ligger i kläm.
Ååå förra veckan blev det inte träning en enda gång. Måste komma igång, kanske imorgon...
Oj, klockan blev mycket, skall gå och lägga mig strax, tänkte jag skulle fått upp två speglar nu på kvällen, men jag har suttit vid Top Model, Vem slår Filip och Fredrik och nu är det So you think you can dance.....
Världens bästa morfar / koncentration / strax innan läggdax
Kommentarer
Postat av: Mi
Hoppas du har eller kommer att få lite kvällsavlastning.....du kommer då lättare att kunna ta Bs tjat .......
Men jag förstår mer än väl att du vill ge B allt han ber att han hela tiden skall vara tillfreds och vara nöjd! Och du är aldrig en dålig mamma de gånger du ger efter!
Hoppas du använder tiden då B sover till att stärka dig själv läsa en god bok meditera ett fotbad och inte försöker vara duktig hela tiden och rusar omkring och städer eller annat.
Du behöver få egentid och ha dina tankar .....antar att det inte är många minuter som du haft det!
Sköt om dig och var inte alltid stor och duktig!!
Postat av: MJ
Skänker dig styrka!
Trackback
