Katrin Mi Cecilia

Tänk...

.. att två år kan gå så snabbt, samtidigt som det känns som en hel evighet!

Jag är ju inte så mycket för årsdagar och liknande, men känner ändå att jag på något sätt måste skriva någon rad. Vi var vid graven i em, jag och Rolf. Vi lade några blommor och tände ljus. Det kändes bra och det blev fint. Det låg också en blomma där... tack A och M, jag blir rörd.

Jag mäter tiden med saker som hände innan Mikael gick bort och efter. Jag har det som en slags referensram. Livet innan och livet efter.

Jag har sagt det förut, men säger det igen. Jag hade inte varit här jag är idag om jag inte haft familj och vänner som funnits där för oss.

Benjamin, du är mitt hjärta ♥!

Till alla andra:

Vi har ett liv på denna jord. Man vet aldrig vad som väntar, man kan aldrig förbereda sig....

Det är du som väljer, du som bestämmer hur ditt liv skall se ut - gör saker som får dig att bli glad, omge dig med människor som får dig att må bra, ta vara på ögonblicken - livet är här och nu!

Tänkt på er idag och haft ett ljus tänt!



Har haft en liknande tanke, att två år kan kännas så nära men ändå så långt..



Kramar Marie och Daniel

Tanker ofta pa er och hur stark du ar, Katrin! Stora kramar till dig och Benjamin!!

Jaa..det är helt otroligt. Två år.

Beundrar din styrka i alla lägen och hur bra mamma du är till Benjamin - en otroligt smart liten 2.5-åring : ) Är övertygad att Mikel sitter stolt nånstans och ser på!

Du har så härlig inställning till livet som du för över till din son...han kommer bli en underbar människa .

☀♥♥♥☀