Ibland...
Hej Kattis =)
Tänker på dig då och då och din urgulliga son!
Livet kan vara så grymt orättvist.
M sitter säkert där uppe på ett moln någonstans och pöser av stolhet när han ser vilken underbar mamma du är och vilket charmtroll till son ni har ;)
Massor av kramar från B, som inte känner dig, men känner med dig!
Hej!
Jag läser din blogg ibland, men brukar inte kommentera. Fick bara sådan lust att göra det efter det här inlägget och känner lite samma som Betty ovan: Att livet kan vara så grymt, att det som inte får hända händer ibland och att det är så fruktansvärt hjärtskärande. Ville i alla falla bara säga att du verkar vara en fantastisk mamma och att Benjamin är en så fin liten kille! Du skriver jättefint och din blogg inspirerar - bara så att du vet!
Oj, tack - ni är snälla! ♥
