Spring i benen!
Dagen efter varvet softar jag i soffan, då jag inte har ro att sova. Lite lätt stel i benen och lite ömma fötter, men helt ok faktiskt. Jag är ganska nöjd ändå efter gårdagens lopp. Jag bestämde mig så sent som i fredags eftermiddag att jag verkligen skulle springa. Dåligt tränad, sen startgrupp, nackspärr... bortförklaringarna var många, men jag gjorde det. Det var mer plågan än njutning, men efteråt är man riktigt nöjd över att man klarade av det. Sprang in på 1.36.45. Helt ok, men det slutgiltiga målet under 1.30 finns fortfarande kvar. Allt beror på förberedelser...
Benjamin och hans dagiskompisar sprang Stommenloppet i torsdags. Sånger, uppvärmning, ett varv runt dagis och sedan grillning och fika - så mysigt!
Störst av allt är....
...KÄRLEKEN ♥♥♥
Inspirerad från gårdagens bröllop. Samma dag som M skulle blivit 31, vi var vid graven och satte en blomma på fm. Det kändes bra, Benjamin var nöjd, vilket var det viktigaste. Han kommer aldrig få tillbaka sin riktiga pappa, det vet vi. Att vi alla kommer dö, det vet vi också... men det är väl ungefär allt vi vet!
Jag har bestämt mig för att leva mitt liv med så mycket kärlek som möjligt. Det kommer frågor, påståenden från min kloke son, men oftast är det inte så mycket funderingar - de mesta är självklart på något vis. Vi vinkade till pappa igår när vi stod vid graven, men vi vinkade inte neråt, vi vinkade upp i himlen. Ingen kommer någonsin ta Mikaels plats, han kommer alltid finnas där Men jag kommer inte ha dåligt samvete för att vilja att B får en ytterligare person som han kan finna trygghet i. Jag ser hur han behöver det andra som jag inte kan ge honom och jag blir också rörd när jag ser hur bra de är tillsammans.
Kärlek ♥
