Katrin Mi Cecilia

Inspirerad från gårdagens bröllop. Samma dag som M skulle blivit 31, vi var vid graven och satte en blomma på fm. Det kändes bra, Benjamin var nöjd, vilket var det viktigaste. Han kommer aldrig få tillbaka sin riktiga pappa, det vet vi. Att vi alla kommer dö, det vet vi också... men det är väl ungefär allt vi vet!

Jag har bestämt mig för att leva mitt liv med så mycket kärlek som möjligt. Det kommer frågor, påståenden från min kloke son, men oftast är det inte så mycket funderingar - de mesta är självklart på något vis. Vi vinkade till pappa igår när vi stod vid graven, men vi vinkade inte neråt, vi vinkade upp i himlen. Ingen kommer någonsin ta Mikaels plats, han kommer alltid finnas där Men jag kommer inte ha dåligt samvete för att vilja att B får en ytterligare person som han kan finna trygghet i. Jag ser hur han behöver det andra som jag inte kan ge honom och jag blir också rörd när jag ser hur bra de är tillsammans.

Kärlek ♥