Vardag...

Då känns det som om vardagen har börjat. På ett sätt har jag ändå sett fram emot den för att verkligen få känna hur det känns. Att leva utan M, att inte ha någon att skryta om sitt barns framsteg på ett helt naturligt sätt, att inte få se hans tårar i ögonen då han tittar på vårt underverk, att inte få lukta, känna och vara nära. Det gör ont och jag tänker på honom i princip hela tiden. Men jag har turen att kunna vara glad också och det är jag tacksam för.


Veckan är fullbokad som vanligt och jag träffade min kära vän E från gymnasiet i måndags. Så mysigt att få en stund med henne, hon är speciell för mig och finns fortfarande i mitt hjärta efter tio år. Hon bor i Stockholm nu och njuter av livet. 
Igår var vi på Öppna Förskolan och sedan var det tid hos BVC.
Allt var bra och B har hittat sin kurva nu. 76 cm lång och 9565 g.

Idag har vi varit i Landvetter, jag sprang en sväng och uträttade lite ärenden.
Fick lunch och fikor hos ma och pa, mysigt!

Nu skall jag kojsa, mer aktiviteter imorgon....


Kommentarer
Postat av: Mimmi

Vi andra kan hur mkt vi än vill förstå riktigt det du går igenom! Men att du har din underbara son och förstår att ta vara mer än vi andra på varje underbart ögonblick!

Skickar styrkekramar till dig som du kan ha användning av varje stund som känns extra svår!

2008-04-09 @ 23:51:25
Postat av: Lissan

Vi finns här hela tiden för dig...även om jag VET att ingen kan fylla det tomrum som M lämnat. Du är en supermamma som ser till att lille B (eller ja...9.5kg tung..hihi) får allt han behöver - KÄRLEK! Han kommer alltid att veta vem hans fina, snälla, kärleksfulla, hungriga ;) å tävlingsinriktade pappa var! Det får han veta av dig!

2008-04-11 @ 19:58:37
URL: http://www.lisselissans.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0