Laddar för Norge...

Vi har försökt att ta det ganska lugnt i veckan, då vi har haft fullt upp. Skönt att komma hem igen och Benjamin har vant sig hemma igen. Jag märker att Benjamin blir allt mer lugn och kan leka mer själv - skönt!
Det blir trots allt några bulor om dagen. Det är helt omöjligt att undvika... jag kan omöjligt vara med honom precis hela tiden. Men oftast går det över väldigt snabbt.

Vi var hos farbror doktorn i tisdags och kollade upp hans hosta och röda prickar på kinderna. Hostan var inget att göra åt, prickarna håller vi på att kämpa med. Har fått en starkare salva  för prickarna men jag vill inte använda den ännu. Skall försöka några dagar till. Doktorn påstod att det inte var något att oroa sig för och att det skulle rätta till sig bara våren kom!

Vi var en sväng på Allum igår och jag fick faktiskt shoppat en hel del. Benjamin fick för en gångs skull inte så mycket, men en ny fin tröja och haklapp. blev det

På söndag åker jag till Svanesund för att sova en natt innan vi åker till Norge på måndag.

Nu har jag skickat iväg mitt smycke till namnsmycken och skall få även Mikaels namn inristat. Det känns bra att ha alla våra namn på halsbandet. Halsbandet köpte jag till Mikael i julklapp med mitt och Benjamins namn på plus ett litet hjärta. Tanken var att han skulle ha det och känna att vi var honom nära när han var bortrest eller liknande.

Njut av helgen!

                     
Nya fina tröjan och mina nya vårkängor plus en skymt av ett par nya byxor också.

Fullspäckat schema...

Dagar och veckor går och nu har redan en månad gått.
Samtidigt känns det som om en evighet sedan den där hemska kvällen.
Men jag har en liten kille som får upp mig på morgonen och som kräver min fulla uppmärksamhet.
Om jag inte hade haft vår ögonsten vet jag inte hur jag skulle orka ta mig upp på morgonen. Jag kan omöjligt säga att jag mår bra, men efter dessa omständigheter mår jag så bra som man kan må.

Det är mycket som skall tas itu med och jag försäker beta av det ena efter det andra, telefonsamtal, blanketter, bankbesök mm. Det är så overkligt att man, inte ens fyllda 30 sitter och pratar om bouppteckning, dödsfallsintyg, gravsten mm. gällande sin 27 åriga sambo!

Dagarna fylls med besök, promenader, fikor på stan, umgänge med familj. Vi har haft något inplanerat varje dag och det är skönt. Det gör att dagarna går lite snabbare

Benjamin börjar äntligen bli bättre från sin långdragna förskylning, bara lite hosta kvar,
så jag hoppas på bättre nätter.....

Imorgon är det tandläkarbesök + besök av långe D på kvällen. Torsdag är jag bjuden till lilla E. och hennes mamma, sedan är det träning igen. Fredag skall jag till v-central och sedan ner till Veddige och gratta Benjamins farmor. Söndag är det träning igen....

Nästa vecka i almanackan är tom.... men har en känsla av att den kommer fyllas snart :)

Jag ser fram emot v.10 då vi skall till Norge och  åka lite bräda kanske.... Benjamin har fått en pulka :)

 

JAG ÄLSKAR DIG!

image190

Det vackraste....

image187

Livet...

Idag är det tre veckor sedan som min älskade M tog steget från vår värld till något annat.
Kan inte beskriva den konstiga och overkliga känslan av att han aldrig mer kommer vara här!
Jag tror inte riktigt jag har fattat det ännu... Att tre veckor kunde kännas så otroligt långa, vanligtvis flyger veckorna förbi och det är aldrig annat än fredag.
Men nu, varje steg, varje andetag görs med eftertanke på något sätt, inget går av sig självt.

Trots allt, så står man upp idag och Benjamin mår bra!
Visst skär det djupt i hjärtat när jag tänker på att M inte får stå och kicka boll med sin son till sommaren, inte får krama och känna och pussa på vår underbara son, jag vet att han såååå gärna hade velat det.
Att Benjamin aldrig får ha sin pappa levande vid sin sida när han går igenom livets alla faser. Att mista den man älskar så innerligt gör ont. Kommer sakna hans mjuka, lena hud mot min och hans varma och innerliga kärlek. Jag längtar tills vi ses igen!

Men jag väljer livet!
Benjamin, min och M:s familj och alla underbara vänner gör att jag väljer livet!
Jag vet att M är med oss och vill att vi skall ha det bra.

Det som vi går igenom önskar jag ingen annan,
men jag hoppas att alla värdesätter det som verkligen betyder något!

Jag och Benjamin kämpar vidare, men vi hade inte kunnat göra det utan er, kära familj, M:s familj och alla vänner - TACK för allt stöd och all kärlek!

Kramar från oss!

Lite bilder på vår sötnos...

  


RSS 2.0